jag vill sudda bort det förflutna, fast jag vet att det lärt mig att leva
utan skulder och sorgen, utan saknad och med orken
jag vill krypa ihop i ett hörn och sudda bort ärren på min arm, som aldrig kommer suddas bort,
jag vill öppna mig och visa,
jag vill dunka mitt huvud hårt i väggen och vråla.
jag är förbannad, förtvivlad, skärrad.
kan man lyckas med det jag lyckats med, och ändå hitta ut,
hade jag bara tur eller sitter det nån liten gubbe uppe i himlen och blickar ner över mig?

det är inte ofta jag tänker tillbaka på mitt liv, och det finns en anledning till det.
varje gång jag kollar bakåt på min bilddagbok blir jag alldeles stel,
det är som att mina ögon sätter en spärr för mina tårar,
man kanske borde släppa allt, gråta igenom det och liksom, förlåta sigsjälv.
men det är fysiskt omöjligt för mig, det är som att mina tårar torkat ut,
jag bara sitter här och stirrar på dataskärmen,
inte en enda känsla ens,
bara hat mot mig själv och besvikelse.

allt jag gjort mot min familj och migsjälv, gjort mina vänner och lärare besvikna, bara tänkt på mig själv och glömt bort verkligheten. det känns så tungt och overkligt nu, det är inte ofta jag pratar om det, knappt att jag tänker på det.
jag bara skäms.

just då kände jag att jag blev slängd hit och dit, jag klarade inte av att se "någon" gråta, det rubbade muren jag byggt upp innanför mina egna ögon. jag ville gå min egna väg, må bra på mitt egna sätt. ett sätt som var helt fel.

jag vet inte hur jag skulle leva utan anna, jag har svårt för att gråta oftast, men jag tjuter glädjetårar, hon får mig att må så sjukt bra. att gå till skolan och veta att hon är där, det gör allt så mkt lättare, att höra hennes babbel varje dag är ett måste för mig, hennes sätt att vara, att finnas. det är något som inte går att beskriva, hur mycket jag än vrider och vänder på det, så är allt jag kan säga -hon är min bästa vän. liksom alla har ju nån vän som liksom, bara förstår ens liv ut och in, visst äre skönt? men vad kan jag säga liksom, inget varar för evigt, ta inte det du har för givet, älska det du har just nu!

sry för långt och tankespritt inlägg men det är kväll, jag är trött, och har en snarkande kosovald barn i min säng, hahaha


Jag älskar mitt liv idag, idag är jag Sia och ingen annan.