lots of feelings
jag vet inte vad jag ska göra för att kunna uttrycka mina känslor, jag vill egentligen inte eftersom jag brukar hålla (privata)saker för migsjälv. men vill ändå kunna uttrycka mig speciellt i bloggen,
fasen vilken kluring..
kan iallafall börja med att säga att jag saknar min mamma så fruktansvärt mycket.. kommer börja tjuta närsom. det var 38 timmar sedan jag senast träffade henne (mamma sjuk??). nu känns det exakt som när det var stormen gudrun - fullt med snö och kaos överallt, vi fick bo hos farmor och farfar(vi hade strömavbrott 8-25 januari) och de fick köra runt på oss (även då var mamma gravid med matilda). och jag hatar det, (jag älskar farmor och farfar, de är underbara) men jag STÅR INTE UT med att vara beroende av någon annan, visst, jag är super beroende av min familj men det är ju så det ska vara..
jag är små sur hela tiden och idag i uthyrningen fattade jag att jag nästan är otrevlig mot folk, jo jag försöker småprata och leeee, men är så utmattad. plus mitt eländiga problem, mitt sätt att prata!! jag kan sitta och babbla på med någon som jag inte träffar så ofta och sen fattar jag att de inte hört ETT SKIT av vad jag sagt för jag pratar så sluddrigt haha.
jag känner mig isolerad just nu, fast en liten bit av mig vill vara det. jag är helst bara med människor som, frida, irre, maja, anna - som jag trivs med och kan slappna av med. orkar inte vara övertrevlig, är jag lat då? maybe,.
jag vill bara ändra och känna mig bekväm, men det går inte? varför? varför kan inte alla lyssna på mig och göra som jag villl (orealistisk fråga hehe). varför kan inte jag vara bekväm i migsjälv? hur ska man göra för att känna att man har 'hittat' sigsjälv? alla ser mig som superglada/flummiga/'dampiga' Sia med ett smile på läpparna, men det gör inte jag. jag är inte alltid så, det är mest när jag är osäker och inte vet vad jag ska säga eller göra, då tar jag fram den sidan, det är så enkelt - jag får folk att skratta och de tycker jag är kul, jag blir omtyckt, men känner mig så överdriven. nu ska jag inte säga för mycket, för jag är väldigt glad av mig, jag hälsar alltid på folk i skolan med största smilet även om jag kanske inte känner den, och det är inte tillgjort
vill inte klaga för mycket eftersom jag vet att i vår/sommar kommer jag vara samma superglada Sia igen. det ska bli super bra med anna, som vanligt. men problemet är att NU är det tråkiga ledsna vinter..
fasen vilken kluring..
kan iallafall börja med att säga att jag saknar min mamma så fruktansvärt mycket.. kommer börja tjuta närsom. det var 38 timmar sedan jag senast träffade henne (mamma sjuk??). nu känns det exakt som när det var stormen gudrun - fullt med snö och kaos överallt, vi fick bo hos farmor och farfar(vi hade strömavbrott 8-25 januari) och de fick köra runt på oss (även då var mamma gravid med matilda). och jag hatar det, (jag älskar farmor och farfar, de är underbara) men jag STÅR INTE UT med att vara beroende av någon annan, visst, jag är super beroende av min familj men det är ju så det ska vara..
jag är små sur hela tiden och idag i uthyrningen fattade jag att jag nästan är otrevlig mot folk, jo jag försöker småprata och leeee, men är så utmattad. plus mitt eländiga problem, mitt sätt att prata!! jag kan sitta och babbla på med någon som jag inte träffar så ofta och sen fattar jag att de inte hört ETT SKIT av vad jag sagt för jag pratar så sluddrigt haha.
jag känner mig isolerad just nu, fast en liten bit av mig vill vara det. jag är helst bara med människor som, frida, irre, maja, anna - som jag trivs med och kan slappna av med. orkar inte vara övertrevlig, är jag lat då? maybe,.
jag vill bara ändra och känna mig bekväm, men det går inte? varför? varför kan inte alla lyssna på mig och göra som jag villl (orealistisk fråga hehe). varför kan inte jag vara bekväm i migsjälv? hur ska man göra för att känna att man har 'hittat' sigsjälv? alla ser mig som superglada/flummiga/'dampiga' Sia med ett smile på läpparna, men det gör inte jag. jag är inte alltid så, det är mest när jag är osäker och inte vet vad jag ska säga eller göra, då tar jag fram den sidan, det är så enkelt - jag får folk att skratta och de tycker jag är kul, jag blir omtyckt, men känner mig så överdriven. nu ska jag inte säga för mycket, för jag är väldigt glad av mig, jag hälsar alltid på folk i skolan med största smilet även om jag kanske inte känner den, och det är inte tillgjort
vill inte klaga för mycket eftersom jag vet att i vår/sommar kommer jag vara samma superglada Sia igen. det ska bli super bra med anna, som vanligt. men problemet är att NU är det tråkiga ledsna vinter..
Kommentarer
Trackback
